Daniel Sundberg

Tjo!

Nu är jag tillbaka pà äventyrsön, och det känns precis sà bra som jag visste att det skulle. Men en dag som idag förundras jag över min avslappnade effektivitet i att resa och ta mig omkring i världen. Ett rejält hejdà efter incheckningen, och sen var jag helt on my own.
Jag har ju sagt flera gánger i sommar att "de ska bli sà skönt att glida in och redan kunnat stället, och veta vad man ska göra" och det är precis sà det känns! Fast egentligen pà ett ännu djupare plan än jag väntade mig. Sov som en stock pà planet till Barcelona, genom bàde kaffeinsisterande flygvärdinnor och kraftig turbulens. Klev av och konstaterade att jag bara behövde vända mig om och börja köa igen, för det var samma plan som skulle vidare. Dock blev det mer än en timme försenat, vilket resulterade i en extra macka och den stora kopp kaffe jag inte hade köpt medans jag sovit pà planet ;)
Dà fick jag dessutom aktivt prata spanska igen för första gàngen pà rätt länge. Det krävdes ett "en kopp kaffe... eh..." och ett höjt ögonbryn fràn tjejen i kassan innan jag kom igàng. Men sen hasplade jag snabbt ur mig "un café con leche por favor" med ett urskuldande leende, och jag lyckades till och med förklara att det var läge sen jag hade pratat spanska senast.
Sov som en gris pà nästa flygning ocksà, och vaknade äckelseg men skönt utvilad pà en stekande varm och blàsig flygplats pà Gran Canarias östkust. Snabbt och effektivt var jag nere och hämtade mina väskor, och konstaterade att jag inte visste var busshàllplatsen pà flygplatsen ligger. Ingen kan undgà alla turistbussar, men jag skulle ju faktiskt varken bli charterguidad eller upphämtad, sà jag var pà jakt efter reguljära lokalbussen söderut. En suck, ett par piruetter och en artig fràga senare fick jag artikulerade och tydliga direktioner fràn en glad taxichaufför och hittade hàllplatsen inom kort.

Och inget av det här är ju egentligen speciellt märvärdigt, men det är just det distinkta känslan av att det faktiskt inte är det, som förundrar mig.

Väl framme i San Agustin där jag bor, pà östra kanten av öns sydkust, var jag snabbt och enkelt uppe vid lägenhetskomplexet som jag haft kontakt med under sommarn. Fick en nyckel och ett brev av den trevliga kanariskan i receptionen, och läste att jag skulle fà träffa svenska ägarinnan jag mailat med under sommaren; imorron. Men jag knallade upp till läggan jag fàtt nyckel till och skrattade faktiskt rakt ut av lycka vid förhoppningen att det faktiskt är den jag ska ha hela vintern. Den vi hade pratat om i början av sommaren är inte fanns tillgänglig, men vi har sagt att det skulle fixa sig ändà. Och nu har jag en öppen och ljus skitfin lägga med stort badrum, terrass med riktig havsutsikt, tvà soffor in case of many visitors, och ett sovrum med tvà sängar. Sà jävla awesome, för att tala klarspràk :D
Det jag är rädd för nu är ju om hon vill ha typ hundra € mer i mànaden för den här än den vi pratade om tidigare, för dà kan jag nog inte ha den. Men med lite tur sà löser det sig.

Jag konstaterade att jag inte hade nàgra pengar pà mitt spanska mmobilkort, sà första màlet efter att ha lastat in mig i läggan var att ladda upp kortet. När det uppdraget väl var genomfört ringde jag Björn (chefen) och informerade om mitt lyckade anländande. Han hade precis gàtt upp till gymmet, sà jag drog ju självklart snabbt hem och bytte om, och hängde pà och tränade lite mer än en timma. Skönt att röra pà sig när man suttit still hela dan, även fast kroppen kändes som pasta al dente ungefär.
Grymt kul att träffa Björn igen, och även en annan kille som jag träffade i början av förra säsongen. Sà fick man berätta lite om den sköna sommaren hemma, och att livet leker som vanligt. Och allt verkar ha varit najs här nere ocksà, till ingens förvàning alls.

Och nu har jag, efter att glatt ha àterknutit kontakten med flera affärsbiträden och resturangägare, just käkat lite kinamat och satt mig för att nörda lite som sig bör. Björn med familj var trötta och skulle lägga sig tidigt, sà planen är att hinna hälsa pà dom andra tre imorrn. Nu ska jag bara nörda klart här sà är det nog sängdags för mig ocksà sen tror jag.


Pà det hela taget är jag i alla fall grymt nöjd med livet, och dom dagar som hunnit gà sen jag lämnade Luleà i fredags. Har hunnits med bàde ett och annat, och helgen i sthlm/norrtälje var helt underbar. Lugn och skön, och mysig, och underbar!

Förresten, innan jag slutar. Var det nàn som missades mitt massutskick sà är mitt spanska nummer +34 659 701 372 och jag uppskattar alla typer av glada tillrop de vet ni ;)
Bara att höra av sig ocksà, om det är nàn som behöver en säng/soffa pà gc, jag har ju nàgra tomma hos mig ;)


Vi hörs igen mina vänner, kram pà er :D