sverige

Heeeej!
Så va man hemma i sverige igen då. Att va ute och se sig om i världen är verkligen det jag strävar efter och drömmer om just nu, men det är verkligen helt otroligt va jag njuter av att komma hem. Vänner, familj och gamla rutiner anfaller en i överflöd och jag låter det bara nöjt skölja över mig. Senaste veckan, sen jag kom hem till luleå, har det varit allt möjligt på gång, från middagskvällar till långpromenader till kortspelsturneringar. Och till helgen ska jag springa en mil runt stan på stadsmaran också, hej och hå!

Jag har insett hur tungt det kommer vara att va ifrån världens finaste Hanna så länge som det kommer bli över sommaren också. Har liksom varit inställd hela tiden på att det ska gå fint och att jag inte ska låta det tynga ner en, men shit va jag längtar efter att få krama henne. Vi har ju liksom umgåtts varje dag i flera månader nu, och så plötsligt så ses man inte alls på två månader. Jag tror att det jobbigaste ääär omställningen nu i början, men ändå, att inte få pussas och kramas som man e van.. really takes getting used to.
Men jag ser fram emot att få ta igen allt pussande och kramande, och att lira lite kinaschack mot min favoritmotståndare nån gång om ungefär en månad eller så. Och skype är ju helt underbart, även fast det hackar lite med den halvdåliga uppkopplingen vi har här ute i skogen hemma. Men så får man se på snyggingen och höra hennes röst :)


Idag har varit jättekul, jag har träffat en gammal barndomskompis som också har varit ute och sett sig om i världen dom senaste åren. Sjukt kul att ses igen, det är typ tre år sen senaste eller så, förutom en kortis förra sommaren. Suttit vid köksbordet och snackat flera timmar, och nu för nån timme sen var vi inne i stan och köpte årets första mjukglass! Och precis när vi gick och pratade om att "det är så kul hur man när man kommer hem vill hälsa på alla man känner igen, även om man inte skulle det i vanliga fall" så ser jag en av vildmarksguiderna som jag jobbade en del med på Brändö Konferens som jag inte heller har sett på några år. Och i sammanhanget kunde jag ju inte låta bli att hälsa, och det slutade med att jag med stor sannolikhet ska jobba som hjälpreda på en forsränning på fredag! Helt sjukt coolt, och ett rätt hårt kvitto på att det är bättre att hälsa på folk fast de va länge sen man sågs ;)

Nu är det matdags, lilla mor har stekt nån trevlig grönsaksröra, och sen är det in till klätterhallen som gäller. Ska bli najs att komma upp på en vägg igen, känns redan länge sen igen nu.
Så hej hopp grantopp, vi hörs och ses! Puss å kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0