sverige

Heeeej!
Så va man hemma i sverige igen då. Att va ute och se sig om i världen är verkligen det jag strävar efter och drömmer om just nu, men det är verkligen helt otroligt va jag njuter av att komma hem. Vänner, familj och gamla rutiner anfaller en i överflöd och jag låter det bara nöjt skölja över mig. Senaste veckan, sen jag kom hem till luleå, har det varit allt möjligt på gång, från middagskvällar till långpromenader till kortspelsturneringar. Och till helgen ska jag springa en mil runt stan på stadsmaran också, hej och hå!

Jag har insett hur tungt det kommer vara att va ifrån världens finaste Hanna så länge som det kommer bli över sommaren också. Har liksom varit inställd hela tiden på att det ska gå fint och att jag inte ska låta det tynga ner en, men shit va jag längtar efter att få krama henne. Vi har ju liksom umgåtts varje dag i flera månader nu, och så plötsligt så ses man inte alls på två månader. Jag tror att det jobbigaste ääär omställningen nu i början, men ändå, att inte få pussas och kramas som man e van.. really takes getting used to.
Men jag ser fram emot att få ta igen allt pussande och kramande, och att lira lite kinaschack mot min favoritmotståndare nån gång om ungefär en månad eller så. Och skype är ju helt underbart, även fast det hackar lite med den halvdåliga uppkopplingen vi har här ute i skogen hemma. Men så får man se på snyggingen och höra hennes röst :)


Idag har varit jättekul, jag har träffat en gammal barndomskompis som också har varit ute och sett sig om i världen dom senaste åren. Sjukt kul att ses igen, det är typ tre år sen senaste eller så, förutom en kortis förra sommaren. Suttit vid köksbordet och snackat flera timmar, och nu för nån timme sen var vi inne i stan och köpte årets första mjukglass! Och precis när vi gick och pratade om att "det är så kul hur man när man kommer hem vill hälsa på alla man känner igen, även om man inte skulle det i vanliga fall" så ser jag en av vildmarksguiderna som jag jobbade en del med på Brändö Konferens som jag inte heller har sett på några år. Och i sammanhanget kunde jag ju inte låta bli att hälsa, och det slutade med att jag med stor sannolikhet ska jobba som hjälpreda på en forsränning på fredag! Helt sjukt coolt, och ett rätt hårt kvitto på att det är bättre att hälsa på folk fast de va länge sen man sågs ;)

Nu är det matdags, lilla mor har stekt nån trevlig grönsaksröra, och sen är det in till klätterhallen som gäller. Ska bli najs att komma upp på en vägg igen, känns redan länge sen igen nu.
Så hej hopp grantopp, vi hörs och ses! Puss å kram!

klättring, dykning, vandring... sol, kärlek och framtidsplaner

HEEEEJ

Nu ska här bloggas lite igen, börjar väl va på tiden kanske ;)

 

Vad har hänt sen senast jag skrev? Oj, massor kan man lugnt säga.

Jag är fortfarande tillsammans med öns busigaste bamse-ledare och charterguide, Hanna mitt eget lilla mysmonster. Hon är just nu på semester uppe i SNÖN i Stockholm och är till råga på allt på vildmarksmässan. Nej, jag är inte alls sjuuukt avundsjuk… Föreläsning av Fredrik Sträng bland annat, hade varit kul att se. Men det kanske kan bli nästa år eller nåt :)

 

Speaking of wilderness så vandras det på som vanligt här nere och livet är väl rätt bra precis som det alltid har varit för mig här. Just idag regnar det igen, men det är ju mest sol och varmt sådär så att själen myser.

Men jag får lov att tillstå att jag nu börjar längta vidare från den här äventyrsön, ut i världen mot nya äventyr. Fortfarande inga tvivel om att det här är det bästa jobbet jag har haft hittills, men nu när det börjar kännas som avslappnad vardag mitt i äventyret så börjar mitt rastlösa hjärta längta vidare.

Ni kanske är familjära med det brittiska uttrycket ”to kick the bucket” vilket mer eller mindre betyder att man sparkar ut hinken man har fyllt med sitt liv när man dör. Eller lite som vårat talesätt att ”kasta in handduken” kan man säga. Och innan man då sparkar ut sin lilla hink så vill man ju fylla den med alla möjliga saker och upplevelser. Man kan alltså skriva en ”bucket list” (vilket det för övrigt finns en underbart trevlig film som heter. se den. idag.) där man punktar ner allt man skulle önska sig ha hunnit få ner i hinken innan den då till slut ska sparkas ut igen.

Min bucket list är lång… Oj oj. Och på den hittar vi en och annan inte helt lättfixad grej dessutom. Ta toppen av Kilimanjaro (sydostafrika) bara för att nämna nåt.

Och nu börjar jag alltså längta ut i världen för att upptäcka och uppleva allt jag har drömt om och filurat på dom senaste åren medans självförtroende och självständighet har byggts upp och viktiga erfarenheter har erhållits. Jag kommer inte jäkta ut för att göra allt coolt jag drömmer om med detsamma, men man måste ju börja nånstans.

 

Först upp är Norge nu till sommaren. Som många av er vet har lilla trollungen syster-yster fått jobb i Narvik i nordnorge, och vilket läge kunde då vara bättre än att se till att uppleva vårat fantastiska grannland, när jag ju då kan krascha på hennes soffa och kanske dessutom jobba lite och tjäna en fet norsk lön eller två? Inget, såklart ;)

Så nu när jag lämnar GranCan i maj (inget bokat, men det lutar starkt åt 5e maj just nu) ska jag såklart passera sthlm nån dag eller två men sen ska jag hem till min favoritplats på jorden Luleå och alla mina goa vänner, mina föräldrar och min håriga lillebror Rambo. Han börjar för övrigt bli rätt gammal vid det här laget, så det ska bli extra skönt att träffa honom eftersom jag går och oroar mig att han ska råka sparka ut sin egen lilla hink medans jag är ute i världen. Och förr eller senare händer det ju, men jag tror det är lugnt fram till i sommar i alla fall.

 

Men allt och alla där hemma.. Bara en sån sak som att få sitta och snacka lite skit med dom vanliga tokstollarna och spela lite kort som vi gjorde hela förra sommaren, det längtar jag verkligen efter. Eller varför inte få ännu ett revben knäckt av någon trevlig hoppkick om vi sparrar lite på stranden igen? Och yogan på lördagmornar, mmm det ska bli härligt.
Hörs det att jag har lite hemlängtan eller? Oh yes det har jag, liiite grann i alla fall.

 

Men planen är alltså inte att stanna hemma hela sommaren som förra gången. Planerna är minst sagt lite lösa i kanten, men tanken är att va hemma ett tag och sen dra upp till Annabarnet i Norge alltså och sen komma tillbaka hem igen innan jag ger mig söderut mot alperna för nästa vinter. Vem vet, man kanske skulle ta och söka jobb som alpreseguide eller nåt. Eller om jag tjänar en hacka i Norge kanske jag inte behöver jobba alls nästa vinter haha ;)

 

När vi nu snackar om ämnet att dra vidare… Det blir ju inte heelt underbart awesome att lämna Hanna här nere över sommaren… Men sånt är livet och vi är fast övertygade om att det kommer funka ändå. Hon ska jobba kvar över sommarsäsongen här nere, och har inga tydliga planer för hösten.

Distansförhållanden är ju aldrig nån höjdare generellt, men vi tar det för vad det är och utgår lugnt och hoppfullt ifrån att vi ses igen både under tiden och efteråt så det ska ju inte va några problem. Har varit fyra helt underbara månader (redan?? shit va tiden går fort när man har roligt!) hittills också, så jag tror nog att det ska gå fint :)
Hon ska dessutom komma och hälsa på över midsommar ute på qunoön somplanen ser ut nu, ska bli supermysigt :D

 

 

Dom flesta av er som läser här har väl också sett att jag har tatuerat mig lite till! Blev två fina kanjitecken (japanska) till på samma ben som förut. Så nu har jag Berg, Vatten och Träd, för att symbolisera min alldeles egen treenighet och kärleken till naturen. Lilla mamman va inte helt beredd på detta, men tog det förhållandevis bra. Och jag är supernöjd själv, det kändes och känns helt rätt.

 

 

Jag kanske borde lägga upp bilder, har tagit massa fina sen senast jag gjorde det här, men jag tror den stora massan får sälla sig till facebok (finns för övrigt en offline-länk till ett av mina fb-fotoalbum där borta till höger i menyraden här på bloggen).

Men några små fina ska vi väl kunna åstadkomma ;)

(man kan förresten göra dom större än dom här små fjantiga rutorna om man klickar på dom en och en)

Håll till godo!

 

                

Och efter dom femton fantastiskt färgsprakande fotona(…?) vill jag bara tjata lite till om att jag längtar efter er allihop. Men två månader (knappt!) går ju rätt fort och sen trillar jag in!

Varma kramar på er, vi hörs och ses!!

 

 

 

_


status update

Hellooooo!

Allt bra med er eller? Har ju varit riktigt taskigt med bloggkommunikation på sista tiden…

Men men xD

 

 

Senast var ju i julas så jag får väl börja med att återblicka lite. Nyår fortlöpte utan några intressantare bravader. Lite middag på restaurang med ett helt gäng kompisar, lite dricka kortspel och snackande, och kollade fyrverkerier från stranden. Jag var galet osugen på att dra vidare ut, så jag lät bli. Men mycket mycket trevlig kväll!

 

Efter det har det sköna livet med vandring, klättring, kyssar och soliga dagar rullat på precis som det ska. Har haft en och annan specialgrej med jobbet också, och det är ju alltid kul! För två veckor sen hade vi en specialvandring som avslutades med världens hittills godaste paella någonsin lagad. Riktigt najs dag.

Sen hade samma gäng en stadsvandringskväll uppe i Las Palmas (eller lasseP som det ju egentligen heter) då man fick va funktionär och ge dom frågor och ledtrådar till en tipsrunda runt hela gamla stan. Lite mycke väntande, men på det hela taget en trevlig kväll och folket var ju glada och supernöjda som är det viktiga :)

 

Så det har varit lite extrajobb, men det är ju som sagt förnöjsamt med lite omväxling och vi jobbar ju inte direkt ihjäl oss ;)

Generellt har det förresten på sista tiden varit gaaaalet mycke folk som vill vandra, så rätt mycket jobb men kul när man märker att det ökar. Har varit riktigt soligt och fint väder ända sen nyår också, så det bidrar ju säkert iofs till mängden intresserade. För varmt att ligga på stranden kanske hehe.

 

Har klättrats en del också. Det var lite mer där före jul, men nu har vi kommit iväg ett par gånger igen och det ääär ju så najs att få va ute på väggen en hel dag! Senast var jag uppe i Barranco de Moya på nordkusten. Lugn skön dag med helskönt soligt-men-inte-för-varmt väder. Jag känner mig lite rostig faktiskt, borde försöka ta mig ut lite oftare, och öva mer på att leda och så. Men riktigt najs totalt sett iaf, gick ändå ganska så bra.
Fick anledning att prova min nya fina cow tail också, vilket va lite småspännande när man inte har gjort det förut. För er som inte vet vad cow tail är så är det en fast slinga som sitter i selen som man kan säkra sig direkt i väggen med, om man behöver knyta ur sig ur repet som går ner till den som säkrar mig. Så att man tex kan trä in repet i ett toppankare som saknar öppningsbar karbin att klippa in repet i, och man vill ju inte behöva lämna kvar en av sina egna. Man sitter alltså bara i en snörstump direkt i väggen medans man pysslar omkring med repet som är ens enda sätt att ta sig ner... Men än lever jag, så det gick ju bra ;)


I torsdags hade vi specialvandring till bergsresturangen med den sanslösa paellan igen (ligger i St Lucia för er som vet var det är) men med öns alla Solresor-guider istället för vanliga gäster. Supertrevlig dag med sol och skratt!
Igår var det vandring som vanligt, vilket också va en trevlig dag som vanligt. Satte hjärtat i halsgropen när jag såg att bussen inte va på plats när vi kom fram, så jag började ringa folk som kunde veta var chaffisen höll hus, men då kom han precis. phheeew xD
Och idag kommer dagen med största sannolikhet präglas av städning, diskning, lite bilduppladdning och eventuellt ett litet pass på gymmet. So I'd better get to it. First up, frukost ;)


Ska försöka skriva igen med lite mindre uppehåll än en månad tills nästa gång hehe. Sitter med Hannas internetsticka nu också som förra gången, för hon är på jobbet och hennes rumskompis (som delar på stickan) har semester. I win xD
Men det är så svårt att få det att bli av att gå ner med mitt usb till internetcaféet, så får helt enkelt försöka stjäla tjejernas internetsticka oftare hehe ;)
Men vi hörs folket, miss you all. Hasta la proxima (tills nästa gång hihi). Kraam!

JULHELG

Ho Ho Ho !
Finns det några snälla barn här?

Va?
Ja jag tänkte väl det.

Nu har det varit jul även här på äventyrsön, och med den kom som sig bör tomten förbi och delade ut klappar. Precis som förra året var jag tomte åt Björns (chefens) barn hemma hos honom, och sen åt vi julmiddag hela vandrings-gänget och några till.
Grymt trevlig kväll, som trots avsaknad av Kalle Anka kändes väldigt julig och mysig! God mat, gott sällskap och riktigt glad och härlig stämning! Hanna jobbade till åtta och ingen av hennes kollegor skulle fira nämnvärt, så hon kom också upp efter jobbet och då vart det ju bara ännu mysigare.
Jag tror förresten det finns en fin tomtebild av mig på facebook om nån är intresserad haha xD

Nu sitter jag i alla fall här och smygnördar fast jag borde gått och lagt mig för mer än en timma sen. Har lånat Hannas internetsticka så jag faktiskt har all tid i världen att glida runt ute i etern och inte bara snabbkolla på kontoret/nätcaféet som annars. Rätt skönt att bara kolla runt på facebook, min blogg, youtube, failblog osv. Laddar ner några nya låtar också, ska bli najs. Senaste dagarna har präglats mycket av vila och mys, förutom vanliga arbetsdagarna med vandring och säljsnack och allt. Jag har hängt mycket med Hanna, which is nice of course :D
Härom dan var vi på en najs roadtrip uppe i bergen, men mest mys som sagt, eftersom både hon och jag (särskilt hon kanske, men ändå) varit lite krassliga på sistone. Hon hade ju riktig lunginflammation för två veckor sen och jag har haft nåt som starkt misstänks vara luftrörskatarr (typ klart lättare men nog så irriterande version av lunginflammationen). Men nu är hostan nästan helt borta och nu ska både äventyren och gymmandet trappas upp ordentligt igen!

And speaking of äventyr var jag och nattdök igår kväll!! Awesome! Riktigt coolt att man kommer så nära fiskarna innan dom skräms av en. Lamporna verkar inte störa dom speciellt, så flera hade man lätt kunnat röra vid. Såg förresten två räkor som parade sig haha, är lite kul att ha sett xD


Nej usch, nu har jag suttit här och svamlat alldeles för länge, och jag har dessutom sovit alldeles för lite senaste veckan så nu måste jag skärpa mig. Hänga tvätten och sen lägga mig snarast är planen.
Känner jag mig själv rätt så blir det väl inget med skrivet före fredag by the way... så...

GOTT NYTT ÅR på er allihopa! Stora kramar! Kasta många snöbollar från mig hemma i kalla Sverige! ;)

Expedition 2, real time

Alright, då kör vi andra avsnittet i min lilla expeditions-serie!
Dom smâ bilderna kan man klicka pâ för att förstora.

Så här ser öns högsta topp Pico de las Nieves (Snötoppen, enkelt översatt) ut från nästa högsta toppen en knapp kilometer fågelvägen därifrån. Och mellan dom går en brant ravin ner. Man borde knappt kunna ta sig ner där.

Men det kan man.

Där finns en vandringsled…

 

 

Från toppen av ravinen ser det knappt ut som att man kan ta sig nerför branten, som täcks av enorma ginst-buskar och allmänt lös grusig mark. Och första tiotalet höjdmeter ner i ravinen hasar man faktiskt mest, för att undvika att halka och falla. Även fast det finns gott om buskar och stenblock att fastna i eller få tag i innan man hunnit falla långt så skulle jag tro att även en sådan liten utflykt skulle vara nog så obekväm.

Ravinen är förutom brant ganska smal, så att man här från övre delen får med båda sidorna av den på samma bild med min enkla lilla kompaktkamera.

 

Väl nerhasad till lite längre ner fortsätter leden slingrande längs högra sidan av ravinen, ofta på smala hyllor och kanter, eller ner för branta kanter mellan stora klippblock. Men leden är lätt att följa, både tack vare att stigen på många ställen är tydligt trampad och annars tack vare stenrösen som är uppställda med ojämna men tillfredställande mellanrum. Och än så länge känner jag ju faktiskt igen mig.

Solen strålar och vinden visslar försiktigt mellan bergväggarna. Men trots sol och underbart klar sikt är det inte direkt varmt, så av respekt för en smygande förkylning åker mössan fram. Mp3-spelaren försvinner dock ner i väskan nu när det verkligen är bara jag och naturen i närheten. Jag kan dock inte låta bli att gå och nynna på låten ”No ceiling” av Eddie Vedder som (förutom att den hör till soundtracket till filmen Into the Wild) alltid för mig kommer att vara förknippad med naturen och friheten av att vara ensam eller några få människor med bara moder jord i övrigt runtomkring. Men alla låtar från det soundtracket (tex Guaranteed och Rise) är å andra sidan precis den typen av låtar som jag förknippar med den här känslan. Frihet.

 

Comes a morning, when I can feel, that there’s nothing left to be concealed. Moving on a scene surreal. No my heart will never, never be far from here.

 

Och nu kommer jag runt kröken vid en hög brant och ser brädorna där jag vände förra gången. Jag är helt inställd på att dom ska passeras den här gången, så speciellt nervös är jag inte. Men nog ska det erkännas att det inte är något man gör utan att stanna upp och ta ett extra andetag. Nu för tiden skryter jag ju stolt med att höjdrädslan jag lidit av större delen av min uppväxt (inklusive nästan hela min tid på friluftsgymnasiet) ju idag är mer eller mindre helt bortarbetad, men det är en obekväm landning om jag faller och inte direkt någon allmänt godkänd säkring. En vajer i brösthöjd att hålla sig i. Men klart bättre än inget åtminstone.

 

Hinder är till för att ta sig förbi, och sagt och gjort låg det i slutändan ingen större dramatik i min tveksamma promenad över brädorna. Och nedanför uppdagades snabbt att det verkligt vackra finns. I alla fall nu efter förra veckans regn, för små diskreta vattenfall ger liv åt alla möjliga växter och buskar. Till och med ett och annat pinjeträd klamrar sig fast på klipporna. Otroligt vackert, och den konstant närvarande branten gör det hela riktigt underbart majestätiskt.

 

Passerar en till stor del rasad stenläggning och konstaterar att det här nog varit en led mera på riktigt nån gång för länge sen. Fick ingen bra vinkel att fota dom staplade stenarna, men jag fick å andra sidan syn på en lite klippa som stack ut på ett så tilltalande sätt att man bara måste försöka få ett kort på när jag lyckligt står på den. Det visade sig svårare än beräknat dock, så även där gick jag bet. Men min vana trogen blev jag med på en bild eller två i alla fall, i den lilla klippans närhet om än inte uppe på den.

 

Det börjar dock bli dags att vända igen, för okuvliga krafter hemma på sydkusten kräver viss uppmärksamhet och i ärlighetens namn hade jag varken ätit lunch eller försökt göra nåt åt min kraftiga förkylning. Så även denna gång går expeditionen på en nit. Jag vill se var leden kommer ut, bara för den enkla tillfredställelsen av att veta. Så jag spejade en god stund för att ha en aning inför nästa (och förhoppningsvis sista) gång jag idkar expedition i ravinen.

Man ser byn Sankt Bartolomé till höger (väster) och byn Santa Lucia till vänster (öster) längre ner i dalen. Närmast här uppe till vänster ligger den lilla pluttbyn Agualatente som man kör till via St Bartolomé. Det ser onekligen ut som att leden fortsätter åt det hållet.

 

Det ser ut som att det kommer nåt från ännu längre vänster om Agualatente, men om det är min led, en annan led eller bara just ingenting står inte att veta från det avstånd jag var på när jag fotade och vände.

Leden skulle eventuellt även kunna fortsätta runt kullen i mitten och komma ut närmare själva St Bartolomé. Jag har en känsla av att det är vidare ner till vänster som gäller, men man vet ju aldrig.

 

Det blir en sista bild av vad jag skådar ner mot innan jag vänder och sänker en Monster energidryck för att trots viss hunger och elak hosta trotsa branten upp och ta mig tillbaka till bilen. Jag tänker på minst två personer som jag hade lovat att ägna dagen åt vila, men vad ska man göra när man som glad bergsnörd inte har nåt vettig för sig? Då blir det så här ibland, så är det bara.

 

Halvvägs tillbaka upp blir det en liten paus för en snickers och ännu ett äpple, och en för dagen sista bild uppåt i min ravine of awesomeness. I’ll be back, mark my words.

 

I’ll be back...

----------------------------------

 

Nu är det ju för övrigt dags att hälsa GOD JUL till er allihopa, sâ mânga varma soliga kramar pâ er och hoppas ni fâr en skön helg!! :D


Expedition 1, flashback

Tjo!

 

Nu har jag ett projekt på gång. Så jag tänkte att det kunde bli en kul liten artikelserie i all enkelhet här på bloggen.

Projektet går under benämningen ”Expedition Awesome-Ravine” eftersom det helt enkelt går ut på att utforska hela leden som går genom en av dom coolaste ravinerna jag har hittat hittills på ön. Jag var ner i den en gång förra säsongen, men vände när jag kom till en krök runt ett stup där det bara fanns fastgjorda brädor att gå på runt hörnet. Nån av er minns kanske bilderna eller att jag har pratat om det i somras. Det här inlägget fungerar som en återblick och en liten cliffhanger inför nästa inlägg (eller artikel om man så önskar kalla den).

 

Från toppen av ravinen ser det knappt ut som att man kan ta sig nerför branten…

Vackert stenröse längs leden längre ner i ravinen.

Strax innan konstaterandet att det var dags att vända.

 

Syns knappt på bilden men det är ungefär 20 meter ner till fast mark under brädorna, som sticker rakt ut från bergväggen.

 

 

Jag vände alltså vid brädorna för att undvika en bokstavlig cliffhanger och just löst hänga på klippan (ursäkta ordvitsen), men också för att det började skymma och jag redan varit ute och sprungit omkring i bergen hela dan.

Med andra ord; en avbruten expedition.

 

Som nu banne mig ska slutföras…


Punktering, förkylning och pengabrist. Men livet är ändå ganska underbart ;)

Tjo!

Efter viss tids tystnad presenterade jag ju nyligen en av dom bästa böckerna jag hittills läst, men jag tänkte att jag ju kanske skulle ge lite uppdateringar om livet i övrigt också.

Jobbet rullar på mer eller mindre som vanligt, förutom att vi haft ett par veckor med lite sämre väder vilket resulterat i flera spontan-omläggningar av vandringsdagar. Vi har sluppit ställa in helt nån gång, det gör vi nästan aldrig, men två gånger har vi fått avbryta turen och åka hem. Igår till exempel vara det riktigt fin nere hos oss vid kusten på morronen och trots visst mörker uppåt såg det vädermässigt lovande ut. Men väl uppe i bergen anföll en rejäl regnstorm oss och jag fick medelst full packning och lätt förkylning löpa två kilometer för att få bussen så nära gästerna som möjligt. Inte speciellt synd om mig, bara att jag idag känner mig klart mer lättförkyld än igår. Attans bananer också.

 

Men annars är läget kanon, jag byter lägenhet (fast inom samma lägenhetskomplex) idag och får plötsligt både mer space och egen tvättmaskin. Den är lite dyrare och jag har insett att jag har generellt alldeles för lite pengar, men jag går ju iaf runt så jag ska inte klaga. Får bara se till att laga mer käk hemma istället för att slöa och köpa go-mat nere på stan hehe.

 

En annan halvkul grej förresten på tal om pengar, jag fick vrålpunka på höger fram på bilen härom dan. Det i sig var väl inte så farligt, jag bytte till reservdäcket och rullade försiktigt hem. Men väl hemma konstaterade jag att även reservdäcket hade smyg-pys-punka och är nu också platt. Alla verkstäder hade stängt för grundlagsfirandehelgdag som varit i veckan, och nu när jag idag äntligen fått in däcket på en verkstad kostar det… 60 euro. whopiii…

Men men, jag trivs med att ha bil och vantrivs utan den så det ska bara göras. Och jag håller med honom om att det inte räckte med att laga gummit, hela däcket ser verkligen förjävligt ut. Så slutet gott allting gott, förutom att jag inte har någon kosing kvar haha.

 

Vi konstaterade härom dan att jag och Hanna har varit tillsammans i en månad redan. Shit va tiden går fort när man har roligt! Och en rolig månad har det verkligen varit, och dessutom förväntar jag mig nog att det finns klart fler att hämta. Life is good.

 

 

Från en tok till alla er andra tokar, kramkram vi hörs!


Dagens boktips!

K2 - På liv och död
Dödsdramat på ett av världens mest fruktade berg


Den svenske bergsklättraren Fredrik Sträng hade bestämt sig. Han var redo för K2 i Pakistan, ett av de farligaste och mest skoningslösa bergen på vår jord. Och det började bra, vädret var osannolikt bra, det var perfekt. Men situationen skulle snart förändras och sluta i kaos och bråd död.

Ett gällt skrik skar genom den klara luften. Det ekade över glaciären ner mot läger 4 på 7 800 m dit Sträng och hans kompanjon Dr Eric Meyer precis återvänt efter att ha avbrutit sitt försök att nå toppen. Många indikatorer och en obehaglig känsla av att något skulle gå fel hade fått dem att vända.

Det var norskan Cecilie Skog som skrek. Hon lät som om hon var nära, men hon var flera timmar bort. Hade det gått en lavin? Hade någon ramlat? Hade någon dött?

Här berättar i första hand Fredrik, men också andra klättrare som befann sig på berget, om de dramatiska dygnen sommaren 2008, då elva personer omkom och Fredrik miste flera av sina vänner i en av de värsta klättringsolyckorna någonsin.

Målande naturskildringar och laddade klättringsscener varvas med Fredriks tankar om drömmar och mål, och om vad som motiverar en människa att utsätta sig för extrema utmaningar och påfrestningar. Det är en känslosam historia om hopp och förtvivlan, om naturkrafter och drivkrafter 
-om liv och död.





Sjukt bra bok som jag verkligen inte kunde lägga ner. Inte så farligt lång, lättläst och helt sanslöst uppslukande. Otrolig närvarokänsla och galet spännande, lätt en av dom bättre böckerna jag läst.
Rekommenderas. Oavsett om man är lika bergsgalen som jag eller inte ;)

Kram på er allihopa!


life is good

Tjo!

Nu händer det grejer mina vänner. Life is good :D

Jag har förvisso nästan inga pengar kvar efter bilköp m.m. men nu har jag både egen bil, bra jobb, skön lägga, och nu även en underbar tjej! For real, life is good right now!

 

Bilen har jag döpt till Torsten, efter blöjreklamen som gick för typ hundra år sen:

Två bäbisar sitter och tittar på tv, och ser en annan bäbis som har dålig blöja och är alldeles ledsen. Dom tittar menande på varandra och säger ”stackars Torsten”. Och en lagom skruttig bil i en hobbyäventyrares ägo får onekligen utstå en del. Så på små grusvägar eller branta uppförsbackar i bergen gäller ”stackars Torsten” även för min lilla bil haha.

Systeryster kommer säkert invända att en viss hyrbil fick titeln förra året, men det skiter jag i, tihi ;)

 

Den underbara tjejen heter Hanna, och jobbar också säsong här nere. Även fast jag ju har världens bästa jobb är jag lite avundsjuk på henne. Hon jobbar typ med att skratta och leka hela dagarna, för hon är aktivitetsledare för massa semesterbarn. Självklart massa administration och alldeles för många arbetstimmar per vecka, men ändå! Helskoj att leka med kalaskuligt kanonknäppa kids hela dagarna :D

Jag rusar med huvet före in ett förhållande som redan nu känns väldigt seriöst, och jag bara njuter. Ibland går det fort, men jag har bara förhoppningar och inga förväntningar. Life is good, Hanna is good. Both of them are just way too good not to love.

 

Idag blev min lägenhet plötsligt tom igen efter knappt tre veckor med konstant påhälsning. Mycket trevligt med liv kring läggan, men rätt skönt att va själv i lugn å ro också. Alla som har vägarna förbi är fortfarande välkomna att krascha på min soffa, men så länge den är tom ska jag njuta av lugnet.

Har haft möten idag som alla torsdagar/söndagar, men det har inte gett mycket. Det ska ju göras, och det är ändå viktigt att va med och synas, men de e ju roligare om man får igång lite folk så dom hänger med. Idag icke, kanske nu ikväll på sista mötena. Har ändå definitivt varit en skön dag. Kanske skulle försöka gå ner å träna nu innan nästa möte. Ja så blir de nog.

 

 

Nu trollas härmed även fram lite bilder från hittills på säsongen, som en mycket förkortad sammanfattning. Ni som hänger med på riktigt har redan sett dom skulle jag tro, men vissa har ju inte tillgång till facebook, som tex lilla morrmorr m.fl.

Håll till godo!

 



Ett dimhöljt San Bartolomé de Tirajana


Partykväll med dykgänget.


Fantastiskt vackra leder!


Syster-yster is Happy Diver


Yay!


Snygg tjej i vacker solnedgång.


Puss!


Mor & Far i Tejeda på mandelbageriet.


Roadtrip!


Såhär jobbar jag...
;)

 


Enough wrighting for one day ;)
Puss å kram på er allihopa!


mor & far på nya äventyr

Heey

Nu har mamma och pappa trillat in också! Himla mysigt :)

Lilla mor står just nu och lagar carbonara, gnolandes med ett glas rött i ena handen, och pappsen sitter ute på terrassen och dricker öl och löser sudoku. Life is good, det kommer dom va dom första att hålla med om.

 

Jag har just kommit hem från sista mötet, som i ärlighetens namn inte var nåt möte idag. Vi tror att guiderna som skulle vart där är på flygplatsen med förseningar, men det är lite oklart och ska jag va heeelt ärlig så… skiter jag högaktningsfullt i vad dom gör. Dom var inte där, och jag får middag en timme tidigare än väntat. Life is good som sagt, haha.

 

Men det faktum att lördagar har blivit mötesdagar tillsammans med torsdagar och söndagar är väl inte helt underbart om jag ska säga vad jag tycker. I och för sig ska jag absolut inte klaga, även med bara en ledig dag i veckan är det här en sanslöst bra jobb. Blir bara lite mindre supersoft, vilket ju känns trist när ja nu är så bortskämd med det liksom haha.

Hoppas man kan filtrera bort lite möten som ändå är dåliga och meningslösa så blir det lite fritid på lördagar i alla fall. Vamos a ver.

 

 

Och jag har köpt bil!! Ni som kollar på facebook har vetat det en vecka eller så eftersom jag skriver lite mer sällan igen hehe, men nu finns det här också så nu vet hela världen ;)
Bilen är inte estetiskt perfekt men går underbart bra, och det är precis så frihetsgivande och skönt som jag förväntade mig. Vill man se på solnedgången från en bergstopp så göör man det, utan att det tar två dar att ta sig dit och tillbaka haha. Och vill man fara å handla gör man det utan att behöva ta bussen och ägna hela dan och så.
Oh the freedom that lives inside that box on wheels, ooh the freedom :D

 

 

Oj, nu är maten redan klar! Jag hör av mig igen så småningom. Puss å kram alla småtroll!

((2010-11-06))


Härlig vecka!

Tjooo!

Riktigt härlig vecka detta. Plötsligt var man ett helt år äldre, i år igen! Tänka sig. Och firats har det gjort! Till och med tårta a la mormor, i två olika tappningar. Båda två (en morotskaka och en after-eight-kaka) självklart lika fantastiskt goda! Men jag återkommer till allt det där alldeles strax.

I tisdags trillade lilla trollungen annapanna ner på ön! Klockren fölsedagspresent, man må säga. Tisdag fram tills hon anlände på eftermiddan utgjordes framför allt av dykning. Båten är trasig och på service just nu, så det blev bilfärd en knapp timme upp till Arinaga på östkusten för att dyka från stranden på ”el cabron”. Mycket trevlig utflykt, till absolut ingens förvåning.
Sen kom systeryster alltså ner, iförd tjock vindjacka och mössa… jag hade shorts och flip-flops… bara… men men. Hon är snäll även om hon är lite inskränkt ibland, haha ;)


Sen var det ett kort tag tänkt att vi skulle dra ut med några av dykarna, men vi bangade ur och satt med te och mackor på terrassen och spelade lite kort istället. Sova är skönt ibland också, tro det eller ej.
Dan efter, onsdag, var ju vandring som sig bör, och systeryster följde självklart med. En endaste ensam gäst ville gå korta turen med mig just den dan, och då hängde syrran på mig och den trevliga kvinnan på den leden. Så vi blev totalt tre. Lugnt och skönt, och riktigt fint väder!


Onsdag kväll rullades det tunga artilleriet ut och vi slog på den stoora stoora trumman! Gomiddag för alldeles för många hundra kronor men en fantastisk mysig kväll och såklart riktigt god mat. En restaurang vid namn Grill Paco kanske inte låter eller ser mycket ut för världen, men ett besök innebär ett möte med helt sannolikt en av dom härligaste kypare jag nånsin haft glädjen att ha serverandes mig. Jag har ju träffat honom tidigare, förra året och så, men han är alltid lika fantastiskt kul att ha att göra med. Han ler med hela ansiktet, kallar systeryster för ”la reina” (drottningen) hela kvällen och för sig som en kung mellan de fint dukade borden. Förutom den grymt goda maten gör han hela kvällen minnesvärd, och vi kunde inte låta bli att ge honom en våldsamt trevlig dricks.


Tosdag var det möten som vanligt och inte så himla mycke kul att berätta om. Kvällen åtnjöts på terrassen med en rätt fin flaska vin, ost och kex. Och kortspel såklart, the way it’s supposed to be :)


Fredag är vandring såklart, denna gång med två bilar och liten grupp. Minibussen rymde Björn, systeryster Anna och fem gäster, och jag körde en liten hyrbil med fyra riktigt entusiastiska gäster. Jag brukar förvisso prata mycket, men den bilfärden upp till Santa Lucia var det verkligen riktigt jättepratsamt. Fick så mycke frågor att det nog inte var tyst i bilen en hel minut totalt under hela turen upp haha. Riktigt trevligt folk måste jag säga.
Fredakvällen bjöds det på inflyttningsfest i min gamla lägenhet, bjudna av de två dyktjejerna som har den i år. Lite middag med några av dom bjudna innan vi gick dit, och riktigt kul att sitta där i deras lägga och snacka sen också. Däremot var vi plötsligt på väg ut på krogen sen vid halv två, vilket inte var helt lyckat och mest bara sjukt segt. Så vi ledsna och drog hem igen… Lite antiklimax efter en ju i övrigt bra kväll.


Lördag blev skönt chill (fast inte märkbart bakis alls faktiskt) med sovmorron och lite
sol/bad/läsabrabokiskuggan och så. Sen var det snack om att köra inflyttningsfest i min lägga nu när deras var properly housewarmed, men det blev inte så. Det landade med gemensam matlagning (sju kockar gav rätt schysst teamwork!) och trevlig middag på dyktjejernas terrass. SEN kom kakorna fram! Dom två underbart goda tårtorna (som dom kallades på engelska hela kvällen) från lilla morris i sverige plockades fram och vinglasen fylldes på. På med en bra film som till halva gängets diskreta förskräckelse var textad på svenska, och sen var det mys på hög nivå. Sju pers i den lilla lilla läggan, med varsin liten tallrik med mycke kaka och varsitt glas. När filmen va slut var de kortspel, och vi körde ”maumau” vilket tydligen är en spelkortsversion av ”uno” för er som vet vad det innebär. Riktigt kul, vi vart nog kvar där nere till halv ett eller så! Sen skulle vi gå hem… men vi bestämde oss för att ett dopp i havet är ju helt i sin ordning först haha. Och det var helt vindstilla, så vattnet var otroligt klart och härligt. Och fullmånen lyste sitt kalla vita vackra sken helt obehindrat ner på oss, och vi njöt av livet allt va vi bara orkade!

 

Och nu har även söndan lidit mot slut och här sitter jag och skriver på min gamla dator utan internet uppkoppling. Jag tar med mig texten på en usb-sticka sen, så går de fortare att lägga in nere på it-cafét sen. Kostar billigare då serrni ;)
Idag var det ju också mötesdag som många av er vet (vandring mån, ons, fre; möten tors och sön; ledig tis och lör). Och det var en mycket lyckad dag i det avseendet, så det är ju alltid roligt! Vi har dessutom hunnit äta sushi, fika med Johan och Bettan (mina underbara polare som jag bla brukar klättra med), och kollat ut var, när, hur och vad systeryster ska tatuera till våren när hon kommer tillbaka ner. Det blir sååå awesome, I like it a lot! Jag ska också göra ett par till små på det stället sen i april/maj innan jag drar hem, dom verka riktigt riktigt bra. Både duktiga och härliga människor, även detta precis som det ska va.


-- - --
Nu har snaaart även måndagen gått. Riktigt trevlig vandringsdag runt Roque Nublo, trots lite halvdassigt väder med mulet och hög luftfuktighet. Men trevliga människor och enstaka solglimtar kommer man långt på ska ni veta!

Systeryster har med största sannolikhet jagat in en snäll femtonårig danska och hennes lillebror på att ta sig an guideyrket nån gång i framtiden. Verkligen kul med positiva människor.
Sen har vi idag konstaterat en gång för alla att vissa ryggsäckar, vindjackor och vandringsskor vi har för utlåning bör bytas ut. Bör som i måste. Typ igår eller för några månader sen. En del av dom luktar INTE hallontårta. Så nu har jag och syster inventerat och fört katalog över allt vi har i vanliga väskorna. Ska bara kolla igenom förrådet borta i Bahia Feliz också, så blir det en shoppingrunda senare i veckan. Typ torsdag. Men rätt snart i alla fall. Det måste göras.


Men, matdags nu. Syster har stulit min bok så hon är typ okontaktbar ute på terrassen, men jag är hungrig! Ska göra ett nytt försök att få upp henne ur stolen så vi kan gå och handla.


Och btw innan jag går, jättetack till alla som skrivit eller hälsat grattis till mig i veckan, ni är ju bara helt underbara. Jag hade över hundra trevliga små grattis på facebook! Skitcoolt :D


Stora kramar på er gänget!


Shameless advertisement

Tjo!
Jag har inte så mycket intressant att skriva om från idag, eftersom dagen mest innehållit sovande, slöande och mysande. Hade ett par infomöten nu på kvällen också, men annars har jag bara njutit av att inte vara så bakis som jag egentligen hade förtjänat. Men å andra sidan sov jag rätt länge också :)

Men jag tänkte jag skulle göra lite skamlösreklam för den minst sagt trevliga anledningen till att jag är här, nämligen Rocky Adventure, företaget jag jobbar för.
Först, två av mina bra bilder från bergen förra året!

 

Och så addresserna!
http://www.rockyadventure.com
http://www.facebook.com/rockyadventure

Och våran hemsida kommer inom kort att uppdateras och bli ännu bättre! Jag har sett hur slutprodukten planeras se ut och den är riktigt snygg!
Både på nya hemsidan och på facebook finns massvis med vackra och inspirerande bilder från våran äventyrsö!

Ha det gött mina vänner, vi hörs och ses! :D

Härlig vecka!

Shit så härlig vecka det har varit! Lite blött och surt i måndags kanske, men grymt härliga vandringar både onsdag och fredag :D
Särskilt idag fredag var riktigt fin, med kanonväder dessutom. Blev eventuellt några riktigt fina bilder, som kommer upp på facebook sen. Du har väl varit in och kollat på dom som redan finns där lilla far? (han var tvungen att skaffa facebook nu i höstas speciellt för att kunna kolla dom) hehe :D

Det finns nåt som heter Garbo's; en showresturang i stil med vallmans salonger för er som vet vad det innebär. Och ikväll har dom grand opening säsongs-invigning, till vilken vi är bjudna tillsammans med i stort sett varje skandinavisk charterguide på ön. Blir garanterat bra show, och grymt party! Och efteråt blir det nog att jaga rätt på dyk-gänget nere i playa del ingles, och sen vete gudarna vart man landar eller när man vaknar haha. Fast på ett väldigt ansvasrfullt och klokt sätt förstås ;)


Nu är det dags att dra hem och duscha och käka lite. Det ingår mat i showen, men senast var den inte mycke att hurra för haha. Men vi hörs igen! Over and out!

:D


första vandringen för säsongen

ååååhfyfan… haha...
Första vandringen idag och i morse fick jag ett sms med bl.a. ”hoppas ni får lagom soligt och skönt” och ni får bara en gissning vad som hände…

Nästan framme där vi ska hoppa av bussen på morgonen blåser det in världens dimma söderifrån och vi åker plötsligt i lätt duggregn. Björn börjar prata bara pyttelite för entusiastiskt i micken om att moln ju blåser både in och förbi så fort här uppe i bergen, men några av gästerna skruvar lite på sig. Men alla håller masken. Vi kommer ut ur bussen och utlåningsjackorna tar slut på en millisekund, och fler än en ser tveksam ut. Men väl framme tar det sån tid att lägga om och söka sol på nån annan led, så nu kör vi gänget! Vi rör oss snart uppåt genom den täta dimman med ändå relativt god stämning.

Vi delade upp oss efter en stund enligt konstens alla regler, så några får gå långt och snabbt och några lite kortare och mindre snabbt. Dom som gick lite snabbare hann undan det värsta vädret. Vi som gick lite långsammare timade det lite tyngre regnet perfekt, och blev faktiskt ganska så blöta! Underbart! Typ…
Det var inte så himla farligt, så jag ska egentligen inte alls gnälla, men nog va de rätt blött. Gästerna va iofs nöjda och glada som alltid, det var ju trots allt trevligt och massa intressant information om ön och så. Och nog hade jag också trevligt, skönt att komma ut i mina berg igen oavsett väder :)

Och nu sitter jag och halvsover efter en sanslöst skön dusch, och väntar på att all utlåningsutrustning (jackor, skor och ryggsäckar) ska torka så jag kan ha dom här inne igen och så då dom går att nånsin använda igen. Det är rätt mycke saker, och dom är saftigt blöta. Och min terrass är öppen för vem som helst med nyckel till området (vilket är en hel del folk) så… här sitter jag då. Nån som vill komma över med en dvd-spelare och några filmer? Jag har gott vin, god ost och varm pizza!

Inte??
För långt?
Jaha, kul ni va då.
Då sitter ja väl här själv då.
Tjoho.


dykking!

Tjohoo!

Idag var det surfing på schemat! Men SÅ blev det inte alls…

Istället blev det ett extra infomöte 10.30 och inget riktigt planerat för eftermiddagen… hmm… what to do?
Lunch med en polare? Absolut! Hänga med och dyka kanske? Ja för fan!
Jäktade ner till dykcentret, ätandes halva lunchen i bilen haha. Riktigt god kycklingsallad btw. Kom fram till dykcentret och gear’ade upp, och OJ va härligt de va att komma ner under ytan igen. Det är ju inte så adrenalinpumpande att dyka precis, inte så mycke action eller så. Men shit va najs det är, jag lär dyka en hel del den här vintern också. Förr eller senare skulle jag vilja lägga pengar på ett undervattensskal till min kamera också, så jag får visa er allt det vackra och coola som finns där nere, i den där andra världen jag besöker under ytan. Synd bara att dom där skalen kostar en slant… Men förr eller senare så.
Nu efter har jag hjälpt två dyktjejer flytta in i sin nya lägenhet här i San Agustin. Och det är min gamla lägenhet! Haha, coolt va? Så jag träffade min förra hyresvärd och pratade en massa med honom och så, och han skämtade en massa om att jag skulle bo där med tjejerna och allt. Skitkul fransk/kanarisk snubbe i sjuttiårsåldern typ xD
Fast de ska jag ju inte. Jag ska ju bo i min nya fantastiska lägga uppe i backen! Den va precis så bra som den såg ut, och billigare dessutom. Typ för bra för å va sant :D
Och nu väntar jag på att nån av dyktjejerna ska ringa så det blir nån middag nån gång, med några från dykcentret. Så blir de väl eventuellt en partyrunda sen om jag känner gänget rätt. Den som lever får se!

Och jag hörde idag att syster-yster kommer ner lagom till min fölsedag! Awesome! Miss ya sis, ska bli skitkul att du kommer ner redan nu :D

Och så har jag kanske fixat jobb åt en av mina mest entusiastiska komma-ner-till-grancan-vänner, som förhoppningsvis kommer kunna dra från Norge där hon bott senaste åren, och faktiskt äntligen komma hit som hon började tjata om redan förra vintern haha. Hoppas de funkar, vore också skitkul!

Ahh, nu verkar de va matdags. Puss å kram på er, vi hörs!


Landad och lycklig

Tjo!

Nu är jag tillbaka pà äventyrsön, och det känns precis sà bra som jag visste att det skulle. Men en dag som idag förundras jag över min avslappnade effektivitet i att resa och ta mig omkring i världen. Ett rejält hejdà efter incheckningen, och sen var jag helt on my own.
Jag har ju sagt flera gánger i sommar att "de ska bli sà skönt att glida in och redan kunnat stället, och veta vad man ska göra" och det är precis sà det känns! Fast egentligen pà ett ännu djupare plan än jag väntade mig. Sov som en stock pà planet till Barcelona, genom bàde kaffeinsisterande flygvärdinnor och kraftig turbulens. Klev av och konstaterade att jag bara behövde vända mig om och börja köa igen, för det var samma plan som skulle vidare. Dock blev det mer än en timme försenat, vilket resulterade i en extra macka och den stora kopp kaffe jag inte hade köpt medans jag sovit pà planet ;)
Dà fick jag dessutom aktivt prata spanska igen för första gàngen pà rätt länge. Det krävdes ett "en kopp kaffe... eh..." och ett höjt ögonbryn fràn tjejen i kassan innan jag kom igàng. Men sen hasplade jag snabbt ur mig "un café con leche por favor" med ett urskuldande leende, och jag lyckades till och med förklara att det var läge sen jag hade pratat spanska senast.
Sov som en gris pà nästa flygning ocksà, och vaknade äckelseg men skönt utvilad pà en stekande varm och blàsig flygplats pà Gran Canarias östkust. Snabbt och effektivt var jag nere och hämtade mina väskor, och konstaterade att jag inte visste var busshàllplatsen pà flygplatsen ligger. Ingen kan undgà alla turistbussar, men jag skulle ju faktiskt varken bli charterguidad eller upphämtad, sà jag var pà jakt efter reguljära lokalbussen söderut. En suck, ett par piruetter och en artig fràga senare fick jag artikulerade och tydliga direktioner fràn en glad taxichaufför och hittade hàllplatsen inom kort.

Och inget av det här är ju egentligen speciellt märvärdigt, men det är just det distinkta känslan av att det faktiskt inte är det, som förundrar mig.

Väl framme i San Agustin där jag bor, pà östra kanten av öns sydkust, var jag snabbt och enkelt uppe vid lägenhetskomplexet som jag haft kontakt med under sommarn. Fick en nyckel och ett brev av den trevliga kanariskan i receptionen, och läste att jag skulle fà träffa svenska ägarinnan jag mailat med under sommaren; imorron. Men jag knallade upp till läggan jag fàtt nyckel till och skrattade faktiskt rakt ut av lycka vid förhoppningen att det faktiskt är den jag ska ha hela vintern. Den vi hade pratat om i början av sommaren är inte fanns tillgänglig, men vi har sagt att det skulle fixa sig ändà. Och nu har jag en öppen och ljus skitfin lägga med stort badrum, terrass med riktig havsutsikt, tvà soffor in case of many visitors, och ett sovrum med tvà sängar. Sà jävla awesome, för att tala klarspràk :D
Det jag är rädd för nu är ju om hon vill ha typ hundra € mer i mànaden för den här än den vi pratade om tidigare, för dà kan jag nog inte ha den. Men med lite tur sà löser det sig.

Jag konstaterade att jag inte hade nàgra pengar pà mitt spanska mmobilkort, sà första màlet efter att ha lastat in mig i läggan var att ladda upp kortet. När det uppdraget väl var genomfört ringde jag Björn (chefen) och informerade om mitt lyckade anländande. Han hade precis gàtt upp till gymmet, sà jag drog ju självklart snabbt hem och bytte om, och hängde pà och tränade lite mer än en timma. Skönt att röra pà sig när man suttit still hela dan, även fast kroppen kändes som pasta al dente ungefär.
Grymt kul att träffa Björn igen, och även en annan kille som jag träffade i början av förra säsongen. Sà fick man berätta lite om den sköna sommaren hemma, och att livet leker som vanligt. Och allt verkar ha varit najs här nere ocksà, till ingens förvàning alls.

Och nu har jag, efter att glatt ha àterknutit kontakten med flera affärsbiträden och resturangägare, just käkat lite kinamat och satt mig för att nörda lite som sig bör. Björn med familj var trötta och skulle lägga sig tidigt, sà planen är att hinna hälsa pà dom andra tre imorrn. Nu ska jag bara nörda klart här sà är det nog sängdags för mig ocksà sen tror jag.


Pà det hela taget är jag i alla fall grymt nöjd med livet, och dom dagar som hunnit gà sen jag lämnade Luleà i fredags. Har hunnits med bàde ett och annat, och helgen i sthlm/norrtälje var helt underbar. Lugn och skön, och mysig, och underbar!

Förresten, innan jag slutar. Var det nàn som missades mitt massutskick sà är mitt spanska nummer +34 659 701 372 och jag uppskattar alla typer av glada tillrop de vet ni ;)
Bara att höra av sig ocksà, om det är nàn som behöver en säng/soffa pà gc, jag har ju nàgra tomma hos mig ;)


Vi hörs igen mina vänner, kram pà er :D

I am still a weirdo


Now I know, I took for granted
That things would always go the way I wanted oh
I was going to be a treetop
A sea, a boat, a rock of ages

I dont always get it right
I'd see it in a different kind of light

Pay my lip service
Keep it eloquent

Optimistic but
Never quite elegant
Still a weirdo
Still a weirdo, after all these years


I'd always thought it's automatic
To grow into a soul less static
But here I am upon the same spot
Attempting to lift off into space

I dont always get it right
But a thousand different ways
And I just might

Pay my lip service
Keep it eloquent
Optimistic but
Never quite elegant
Still a weirdo
Still a weirdo, after all these years
Still a weirdo
Still a weirdo, after all these years

Pay my lip service
Keep it eloquent
Optimistic but
Never quite elegant
Still a weirdo
Still a weirdo, after all these years

Still a weirdo
Still a weirdo, after all these years

After all these years






Kändes bara så spot on, och dessutom är det ju en mysig låt!
Kram på er gänget, vi hörs igen :D


Life is good

Heeej!
Tänkte utöva en kortfattad men optimistisk förhoppning att få dig att le. Just du som läser, just nu ;)
Så jag börjar med tadaaa:




Jag hade härom dagen anledning att säga "jamen det är liksom min nisch i livet att va glad" och fick allmänt medhåll från närvarande vänner.
Och igårkväll på jobbet var det en som konstaterade något i stil med "alltså du har ju liksom fixat dig ett ganska bra liv Daniel", och även han fick allmänt medhåll från omgivningen.
Och en av mina favoriter, sen några månader tillbaka; "alltså du är så förbannat värdelös på att ha en dålig dag, fy fan!" ...nuff said.

Life is good, and I hereby hope to inspire you to agree ;)
Puss å kram allihop, vi hörs!


Expedition Kebnefjällen 2010

Tjo!
Förra helgen var jag och kära far och vandrade i fjällen, i kebnekaise-området. Vi körde upp till Nikkaluokta tidiget på torsdagsmorgonen, och började vandra mot Kebnekaise Fjällstation vid tolvtiden :)


Dom 19 kilometerna tog ungefär 5½ timme, och det var riktigt optimalt vandringsväder! Vi gjorde riktigt bra tid länge i början, men slutet gick tungt eftersom pappsen hade rejält ont i ena stortån. Men han är ju inte den som viker sig direkt, så det gick ändå finfint. Och nej, vi fuskade inte och åkte båten dom 6 kilometerna över Ladtjojaure, vi vandrade hela vägen. Båtturen är iofs rätt trevlig, så jag klandrar ingen som tar den. Men far och son älgade vidare efter renburgaren på "Lap Dånalds" vid bryggan ;)


När tältet var uppslaget, serviceavgiften betalad och maten upppackad var det middag och vad bjuder Chef Sundberg på om inte... taatadadaaaa: frystorkat!!
Men dom är inte så farliga, dom är egentligen rätt goda. Och framför allt är det så extremt enkelt och praktiskt. I med varmvatten och rör om, stäng påsen och vänta en stund, lite mer vatten och röra om mera, klart att äta. Tar typ ingen plats, och väger inget. Awesome :D



Dessutom hade det byggts om en del sen jag var upp dit senast, för ca två år sen. Hela servicehuset (som vi tältare får laga mat och duscha i för en symbolisk summa) var renoverat innuti inklusive köket och en mycket trevlig fikaterrass hade tilkommit. Riktigt najs feature i det nya köket: 20liters automatisk vattenkokare med kran. Frystorkat-matpåsarna blev plötsligt ÄNNU mer praktiska. Vilken måltid man än är sugen på tar det max sju minuter, de e inte illa!


Träffade en som gick frilufts nån klass under mig också, hon och hennes syrra jobbar tydligen där uppe. Sjukt länge sen man såg vissa från skolan, de va kul!
Dessutom träffade jag GANSKA OTIPPAT en som jag känner från Gran Canaria!! Världen är liten eller hur?? Också grymt kul. Dom va där med en utbildningsklass, trevliga människor :)

Andra dagen va det topptur som gällde. Vi såg dimman ligga som ett distinkt lock över topparna, men nere i dalen och på stationen va de ändå rätt ok så vi tänkte vi provar ju i alla fall! Och precis som det såg ut nerifrån så va verkligen som att gå in i en vägg, eller igenom ett draperi. Från klart och relativt fint till fem meters sikt på ett par sekunder. En liten stund senare kände vi av regnet, och vinden ökade optimistiskt till närmare storm. Pappa frös.
För er som känner er hemma i området kan jag sammanfatta; vi gick över Vierramvarre och ner i Kaffedalen, men sen käkade vi lunch (än en gång, prisa vare frystorkat!). När far och son vandrar själva sådär så älgar man ju på ganska ordentligt (ja tån va bättre andra dan), så vi såg ingen framför oss och tyckte inte det kändes kul att inte veta ifall alla bakom oss hade vänt pga vädret. Och pappa frös. Så vi vände.
Vi mötte några som pressade vidare mot toppen, men när vi pratade med dom sen konstaterade vi att de knappt hade vart värt det ändå för man såg inget och frös rätt hårt.




Så istället för att extrema oss upp till toppen gick vi ner i dalen och bara njöt av fjällkänslan. Kollade på forsen och såg solen en lång stund till å med faktiskt. Men man såg at locket över topparna låg kvar, så vi ångrade inte att vi skippade det.
På vägen tillbaka gick vi upp över Kaipak (liten trevlig topp precis brevid fjällstationen) så vi fick liiite toppkänsla i alla fall hehe.



Tredje dagen var det hemvandring som gällde, och vi kom iväg ungefär åtta på morronen. Nervägen till Nikka gjorde vi klart fortare, på knappt 4½ timme.


På det hela taget var det tre underbart trevliga dagar. Inte så ofta man är själv bara jag och lille papps heller, de va väldigt najs :)


Kram på er gänget! Vi hörs igen :D

bokat och klart!

Jah! Nu var det bokat då, resan ner till varmare breddgrader. Färdas nedåt till hufvudsthaden 1a oktober, och vidare mot äventyrsön den 4e. Ska verkligen bli galet kul att komma ner igen. Glida in och ha koll från början, och bara njuta av livet hehe. The way it's supposed to be :D

Jag har verkligen njutit i fulla drag av sverige och luleå i sommar. Borta bra, oh ja. Men hemma är fan också riktigt bra. Hänga med alla underbara polare, solnedgångarna över älven, knalla med hunden i en riktig tallskog, paddla kajak på spegelblankt vatten, vara ute hela natten eftersom det ändå aldrig blir mörkt. Listan kan göras hur lång som helst :D

   


Men nu bär det alltså av ner till GC igen, om mindre än två månader. Och i år vill jag att fler kommer ner och HÄLSAR PÅ MIG! ;)
Puss och kram på er, vi hörs igen :D


Tidigare inlägg
RSS 2.0