Expedition Kebnefjällen 2010
Tjo!
Förra helgen var jag och kära far och vandrade i fjällen, i kebnekaise-området. Vi körde upp till Nikkaluokta tidiget på torsdagsmorgonen, och började vandra mot Kebnekaise Fjällstation vid tolvtiden :)
Dom 19 kilometerna tog ungefär 5½ timme, och det var riktigt optimalt vandringsväder! Vi gjorde riktigt bra tid länge i början, men slutet gick tungt eftersom pappsen hade rejält ont i ena stortån. Men han är ju inte den som viker sig direkt, så det gick ändå finfint. Och nej, vi fuskade inte och åkte båten dom 6 kilometerna över Ladtjojaure, vi vandrade hela vägen. Båtturen är iofs rätt trevlig, så jag klandrar ingen som tar den. Men far och son älgade vidare efter renburgaren på "Lap Dånalds" vid bryggan ;)
När tältet var uppslaget, serviceavgiften betalad och maten upppackad var det middag och vad bjuder Chef Sundberg på om inte... taatadadaaaa: frystorkat!!
Men dom är inte så farliga, dom är egentligen rätt goda. Och framför allt är det så extremt enkelt och praktiskt. I med varmvatten och rör om, stäng påsen och vänta en stund, lite mer vatten och röra om mera, klart att äta. Tar typ ingen plats, och väger inget. Awesome :D
Dessutom hade det byggts om en del sen jag var upp dit senast, för ca två år sen. Hela servicehuset (som vi tältare får laga mat och duscha i för en symbolisk summa) var renoverat innuti inklusive köket och en mycket trevlig fikaterrass hade tilkommit. Riktigt najs feature i det nya köket: 20liters automatisk vattenkokare med kran. Frystorkat-matpåsarna blev plötsligt ÄNNU mer praktiska. Vilken måltid man än är sugen på tar det max sju minuter, de e inte illa!
Träffade en som gick frilufts nån klass under mig också, hon och hennes syrra jobbar tydligen där uppe. Sjukt länge sen man såg vissa från skolan, de va kul!
Dessutom träffade jag GANSKA OTIPPAT en som jag känner från Gran Canaria!! Världen är liten eller hur?? Också grymt kul. Dom va där med en utbildningsklass, trevliga människor :)
Andra dagen va det topptur som gällde. Vi såg dimman ligga som ett distinkt lock över topparna, men nere i dalen och på stationen va de ändå rätt ok så vi tänkte vi provar ju i alla fall! Och precis som det såg ut nerifrån så va verkligen som att gå in i en vägg, eller igenom ett draperi. Från klart och relativt fint till fem meters sikt på ett par sekunder. En liten stund senare kände vi av regnet, och vinden ökade optimistiskt till närmare storm. Pappa frös.
För er som känner er hemma i området kan jag sammanfatta; vi gick över Vierramvarre och ner i Kaffedalen, men sen käkade vi lunch (än en gång, prisa vare frystorkat!). När far och son vandrar själva sådär så älgar man ju på ganska ordentligt (ja tån va bättre andra dan), så vi såg ingen framför oss och tyckte inte det kändes kul att inte veta ifall alla bakom oss hade vänt pga vädret. Och pappa frös. Så vi vände.
Vi mötte några som pressade vidare mot toppen, men när vi pratade med dom sen konstaterade vi att de knappt hade vart värt det ändå för man såg inget och frös rätt hårt.
Så istället för att extrema oss upp till toppen gick vi ner i dalen och bara njöt av fjällkänslan. Kollade på forsen och såg solen en lång stund till å med faktiskt. Men man såg at locket över topparna låg kvar, så vi ångrade inte att vi skippade det.
På vägen tillbaka gick vi upp över Kaipak (liten trevlig topp precis brevid fjällstationen) så vi fick liiite toppkänsla i alla fall hehe.
Tredje dagen var det hemvandring som gällde, och vi kom iväg ungefär åtta på morronen. Nervägen till Nikka gjorde vi klart fortare, på knappt 4½ timme.
På det hela taget var det tre underbart trevliga dagar. Inte så ofta man är själv bara jag och lille papps heller, de va väldigt najs :)
Kram på er gänget! Vi hörs igen :D
Förra helgen var jag och kära far och vandrade i fjällen, i kebnekaise-området. Vi körde upp till Nikkaluokta tidiget på torsdagsmorgonen, och började vandra mot Kebnekaise Fjällstation vid tolvtiden :)
Dom 19 kilometerna tog ungefär 5½ timme, och det var riktigt optimalt vandringsväder! Vi gjorde riktigt bra tid länge i början, men slutet gick tungt eftersom pappsen hade rejält ont i ena stortån. Men han är ju inte den som viker sig direkt, så det gick ändå finfint. Och nej, vi fuskade inte och åkte båten dom 6 kilometerna över Ladtjojaure, vi vandrade hela vägen. Båtturen är iofs rätt trevlig, så jag klandrar ingen som tar den. Men far och son älgade vidare efter renburgaren på "Lap Dånalds" vid bryggan ;)
När tältet var uppslaget, serviceavgiften betalad och maten upppackad var det middag och vad bjuder Chef Sundberg på om inte... taatadadaaaa: frystorkat!!
Men dom är inte så farliga, dom är egentligen rätt goda. Och framför allt är det så extremt enkelt och praktiskt. I med varmvatten och rör om, stäng påsen och vänta en stund, lite mer vatten och röra om mera, klart att äta. Tar typ ingen plats, och väger inget. Awesome :D
Dessutom hade det byggts om en del sen jag var upp dit senast, för ca två år sen. Hela servicehuset (som vi tältare får laga mat och duscha i för en symbolisk summa) var renoverat innuti inklusive köket och en mycket trevlig fikaterrass hade tilkommit. Riktigt najs feature i det nya köket: 20liters automatisk vattenkokare med kran. Frystorkat-matpåsarna blev plötsligt ÄNNU mer praktiska. Vilken måltid man än är sugen på tar det max sju minuter, de e inte illa!
Träffade en som gick frilufts nån klass under mig också, hon och hennes syrra jobbar tydligen där uppe. Sjukt länge sen man såg vissa från skolan, de va kul!
Dessutom träffade jag GANSKA OTIPPAT en som jag känner från Gran Canaria!! Världen är liten eller hur?? Också grymt kul. Dom va där med en utbildningsklass, trevliga människor :)
Andra dagen va det topptur som gällde. Vi såg dimman ligga som ett distinkt lock över topparna, men nere i dalen och på stationen va de ändå rätt ok så vi tänkte vi provar ju i alla fall! Och precis som det såg ut nerifrån så va verkligen som att gå in i en vägg, eller igenom ett draperi. Från klart och relativt fint till fem meters sikt på ett par sekunder. En liten stund senare kände vi av regnet, och vinden ökade optimistiskt till närmare storm. Pappa frös.
För er som känner er hemma i området kan jag sammanfatta; vi gick över Vierramvarre och ner i Kaffedalen, men sen käkade vi lunch (än en gång, prisa vare frystorkat!). När far och son vandrar själva sådär så älgar man ju på ganska ordentligt (ja tån va bättre andra dan), så vi såg ingen framför oss och tyckte inte det kändes kul att inte veta ifall alla bakom oss hade vänt pga vädret. Och pappa frös. Så vi vände.
Vi mötte några som pressade vidare mot toppen, men när vi pratade med dom sen konstaterade vi att de knappt hade vart värt det ändå för man såg inget och frös rätt hårt.
Så istället för att extrema oss upp till toppen gick vi ner i dalen och bara njöt av fjällkänslan. Kollade på forsen och såg solen en lång stund till å med faktiskt. Men man såg at locket över topparna låg kvar, så vi ångrade inte att vi skippade det.
På vägen tillbaka gick vi upp över Kaipak (liten trevlig topp precis brevid fjällstationen) så vi fick liiite toppkänsla i alla fall hehe.
Tredje dagen var det hemvandring som gällde, och vi kom iväg ungefär åtta på morronen. Nervägen till Nikka gjorde vi klart fortare, på knappt 4½ timme.
På det hela taget var det tre underbart trevliga dagar. Inte så ofta man är själv bara jag och lille papps heller, de va väldigt najs :)
Kram på er gänget! Vi hörs igen :D
Kommentarer
Postat av: Thomas
Bra inlägg!
Lap-dånalds XD hahahahhaha
Postat av: Syster Yster (..eller lillstrumpa)
Vill bara påpeka att när ni kommit ner till Nikka träffade ni ju din fantastiska syster, som var på väg upp till Keb för att jobba några veckor! Vill också bara påpeka att lillasyster gick upp från Nikka på 4 timmar blankt, i spöregn och storm, och knatade ner där ifrån 2.5 veckor senare på ganska precis 3.5 timmar. Om nån skulle undra vem i familjen som pallar bäst liksom;)
Trackback
