Daniel Sundberg

HEEEEJ

Nu ska här bloggas lite igen, börjar väl va på tiden kanske ;)

 

Vad har hänt sen senast jag skrev? Oj, massor kan man lugnt säga.

Jag är fortfarande tillsammans med öns busigaste bamse-ledare och charterguide, Hanna mitt eget lilla mysmonster. Hon är just nu på semester uppe i SNÖN i Stockholm och är till råga på allt på vildmarksmässan. Nej, jag är inte alls sjuuukt avundsjuk… Föreläsning av Fredrik Sträng bland annat, hade varit kul att se. Men det kanske kan bli nästa år eller nåt :)

 

Speaking of wilderness så vandras det på som vanligt här nere och livet är väl rätt bra precis som det alltid har varit för mig här. Just idag regnar det igen, men det är ju mest sol och varmt sådär så att själen myser.

Men jag får lov att tillstå att jag nu börjar längta vidare från den här äventyrsön, ut i världen mot nya äventyr. Fortfarande inga tvivel om att det här är det bästa jobbet jag har haft hittills, men nu när det börjar kännas som avslappnad vardag mitt i äventyret så börjar mitt rastlösa hjärta längta vidare.

Ni kanske är familjära med det brittiska uttrycket ”to kick the bucket” vilket mer eller mindre betyder att man sparkar ut hinken man har fyllt med sitt liv när man dör. Eller lite som vårat talesätt att ”kasta in handduken” kan man säga. Och innan man då sparkar ut sin lilla hink så vill man ju fylla den med alla möjliga saker och upplevelser. Man kan alltså skriva en ”bucket list” (vilket det för övrigt finns en underbart trevlig film som heter. se den. idag.) där man punktar ner allt man skulle önska sig ha hunnit få ner i hinken innan den då till slut ska sparkas ut igen.

Min bucket list är lång… Oj oj. Och på den hittar vi en och annan inte helt lättfixad grej dessutom. Ta toppen av Kilimanjaro (sydostafrika) bara för att nämna nåt.

Och nu börjar jag alltså längta ut i världen för att upptäcka och uppleva allt jag har drömt om och filurat på dom senaste åren medans självförtroende och självständighet har byggts upp och viktiga erfarenheter har erhållits. Jag kommer inte jäkta ut för att göra allt coolt jag drömmer om med detsamma, men man måste ju börja nånstans.

 

Först upp är Norge nu till sommaren. Som många av er vet har lilla trollungen syster-yster fått jobb i Narvik i nordnorge, och vilket läge kunde då vara bättre än att se till att uppleva vårat fantastiska grannland, när jag ju då kan krascha på hennes soffa och kanske dessutom jobba lite och tjäna en fet norsk lön eller två? Inget, såklart ;)

Så nu när jag lämnar GranCan i maj (inget bokat, men det lutar starkt åt 5e maj just nu) ska jag såklart passera sthlm nån dag eller två men sen ska jag hem till min favoritplats på jorden Luleå och alla mina goa vänner, mina föräldrar och min håriga lillebror Rambo. Han börjar för övrigt bli rätt gammal vid det här laget, så det ska bli extra skönt att träffa honom eftersom jag går och oroar mig att han ska råka sparka ut sin egen lilla hink medans jag är ute i världen. Och förr eller senare händer det ju, men jag tror det är lugnt fram till i sommar i alla fall.

 

Men allt och alla där hemma.. Bara en sån sak som att få sitta och snacka lite skit med dom vanliga tokstollarna och spela lite kort som vi gjorde hela förra sommaren, det längtar jag verkligen efter. Eller varför inte få ännu ett revben knäckt av någon trevlig hoppkick om vi sparrar lite på stranden igen? Och yogan på lördagmornar, mmm det ska bli härligt.
Hörs det att jag har lite hemlängtan eller? Oh yes det har jag, liiite grann i alla fall.

 

Men planen är alltså inte att stanna hemma hela sommaren som förra gången. Planerna är minst sagt lite lösa i kanten, men tanken är att va hemma ett tag och sen dra upp till Annabarnet i Norge alltså och sen komma tillbaka hem igen innan jag ger mig söderut mot alperna för nästa vinter. Vem vet, man kanske skulle ta och söka jobb som alpreseguide eller nåt. Eller om jag tjänar en hacka i Norge kanske jag inte behöver jobba alls nästa vinter haha ;)

 

När vi nu snackar om ämnet att dra vidare… Det blir ju inte heelt underbart awesome att lämna Hanna här nere över sommaren… Men sånt är livet och vi är fast övertygade om att det kommer funka ändå. Hon ska jobba kvar över sommarsäsongen här nere, och har inga tydliga planer för hösten.

Distansförhållanden är ju aldrig nån höjdare generellt, men vi tar det för vad det är och utgår lugnt och hoppfullt ifrån att vi ses igen både under tiden och efteråt så det ska ju inte va några problem. Har varit fyra helt underbara månader (redan?? shit va tiden går fort när man har roligt!) hittills också, så jag tror nog att det ska gå fint :)
Hon ska dessutom komma och hälsa på över midsommar ute på qunoön somplanen ser ut nu, ska bli supermysigt :D

 

 

Dom flesta av er som läser här har väl också sett att jag har tatuerat mig lite till! Blev två fina kanjitecken (japanska) till på samma ben som förut. Så nu har jag Berg, Vatten och Träd, för att symbolisera min alldeles egen treenighet och kärleken till naturen. Lilla mamman va inte helt beredd på detta, men tog det förhållandevis bra. Och jag är supernöjd själv, det kändes och känns helt rätt.

 

 

Jag kanske borde lägga upp bilder, har tagit massa fina sen senast jag gjorde det här, men jag tror den stora massan får sälla sig till facebok (finns för övrigt en offline-länk till ett av mina fb-fotoalbum där borta till höger i menyraden här på bloggen).

Men några små fina ska vi väl kunna åstadkomma ;)

(man kan förresten göra dom större än dom här små fjantiga rutorna om man klickar på dom en och en)

Håll till godo!

 

                

Och efter dom femton fantastiskt färgsprakande fotona(…?) vill jag bara tjata lite till om att jag längtar efter er allihop. Men två månader (knappt!) går ju rätt fort och sen trillar jag in!

Varma kramar på er, vi hörs och ses!!

 

 

 

_